Bible-Server.org  
 
 
Praise the Lord, all ye nations      
Psalms 117:1       
 
enter keywords   match
 AND find keywords in
with diacritics
Home Page
1 Mosebok
2 Mosebok
3 Mosebok
4 Mosebok
5 Mosebok
Josua
Domarboken
Rut
1 Samuelsboken
2 Samuelsboken
1 Kungaboken
2 Kungaboken
1 Krönikeboken
2 Krönikeboken
Esra
Nehemja
Ester
Job
Psaltaren
Ordspråksboken
Predikaren
Höga Visan
Jesaja
Jeremia
Klagovisorna
Hesekiel
Daniel
Hosea
Joel
Amos
Obadja
Jona
Mica
Nahum
Habackuk
Sefanja
Haggai
Sakarja
Malaki
Matteus
Markus
Lukas
Johannes
Apostlagärningarna
Romarbrevet
1 Korinthierbrevet
2 Korinthierbrevet
Galaterbrevet
Efesierbrevet
Filipperbrevet
Kolosserbrevet
1 Thessalonikerbrevet
2 Thessalonikerbrevet
1 Timotheosbrevet
2 Timotheosbrevet
Titusbrevet
Filemonbrevet
Hebreerbrevet
Jakobsbrevet
1 Petrusbrevet
2 Petrusbrevet
1 Johannesbrevet
2 Johannesbrevet
3 Johannesbrevet
Judasbrevet
Uppenbarelseboken
 
 

 
 
translate into
Jesaja 6 Kapitlet
 
1 I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
 
2 Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar:med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.
 
3 Och den ene ropade till den andre och sade:»Helig, helig, helig är HERREN Sebaot; hela jorden är full av hans härlighet.»
 
4 Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset blev uppfyllt av rök.
 
5 Då sade jag:»Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.»
 
6 Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
 
7 Och han rörde därmed vid min mun. Därefter sade han:»Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad.»
 
8 Och jag hörde Herren tala, och han sade:»Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?» Och jag sade:»Se, här är jag, sänd mig.»
 
9 Då sade han:»Gå åstad och säg till detta folk:'Hören alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet'.
 
10 Förstocka detta folks hjärta, och tillslut dess öron, och förblinda dess ögon, så att det icke kan se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sitt hjärta, och omvända sig och bliva helat.»
 
11 Men jag sade:»För huru lång tid, Herre?» Han svarade:»Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare, och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.
 
12 Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten bliver stor i landet,
 
13 och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en stubbe har lämnats kvar, när den fälldes. Den stubben skall vara en helig säd.»
 
 

  [ Prev ] 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | 32 | 33 | 34 | 35 | 36 | 37 | 38 | 39 | 40 | 41 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 | 47 | 48 | 49 | 50 | 51 | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | 60 | 61 | 62 | 63 | 64 | 65 | 66 | [ Next ]